WILLIAM LARSSON

Berg, blå himmel och snö, det är någonting man inte ska ta för givet. Men just dessa tre saker är vad jag skulle beskriva just denna helg med. Eller just denna helg är fel att säga, det var faktiskt två veckor sedan just nu. (Tiden går för fort) Men det är därifrån bilderna kommer i från. Bilderna kommer från Nendaz, som är en del i Verbier systemet. Det där systemet som har allt, men är dyrt. Du vet.
En fyrstjärnig tävling var orsaken till att vi befann oss i Nendaz just denna helg. Åkare, Carl Regner.

En mindre system och ett större gäng.
Har du någonsin svängt vänster i Uttendorf, så har du kanske svängt in på den lilla vägen upp till Weissee. Förmodligen hade det varit svårt att hitta till just den där vänster svängen du måste svänga, vi alla som skulle dit svängde rätt. Och vilka vi var som skulle dit, ja det var Jag, Evelina,Sandra, Niel, Martin, Conor,Max, Michael,Adrien och ja säkert någon mer. Det var häng i gäng som stod på schemat, och vart hänger man inte bäst om inte i en hytta på berget. Här är lite bilder från berget. 
Alla som åker skidor borde ha mer koll på laviner än vad dem har. Så är det bara.

Killen bakom kameran heter Felix Pirker.

St.Anton En hel vinter på tre dagar.
Att klimatförändringar sker är nog inget man kan gå miste om, vart man än befinner sig så märker man nånting. Och man kommer bara märka mer och mer för varje år som går. I min lilla värld som jag lever i där allt kretsar kring snö, kyla och en massa skidåkning så märker man stor skillnad. Man märker skillnad från vinter till vinter. Den börjar senare och slutar tidigare, det kommer antingen mer eller mindre snö. Det blir regn. Det slår om från kallt till varmt och vise varse. Och man litar mindre och mindre på väderleks rapporterna. Man litar mindre på att det ska bli vinter.

Men aldrig tidigare har jag märkt så stora förändringar på tre dagar. Att vakna ena dagen till flera minusgrader, kall och vind packad snö. Gått och lagt sig samma kväll till lätt lätt snöfall, vakna upp till 60cm nysnö, en dag i det djupaste puder jag åkt. Det fortsätter snöa hela dagen och de mäter upp till hela 180cm nysnö. Det slår om från kallt till varmt och blir regn under natten. Vaknar nästa morgon till solsken och slask. Det är över +10 grader ute. Jag förstår ingenting. Vad händer. Vad hände?

Ja lite av vad som hände kan ni se på bilderna här nedan.

Dessa dagar jag spenderade i St.Anton spenderade jag med denna person. En fotograf med namn Marcus Rönne. Har du dålig koll på honom så kika in här http://www.marcusronne.se/ mer från våra bilder kommer nog dyka upp i framtiden, den som lever får se!

Det kan snöa i timmar, det kan snö i dagar. Så länge det bara inte slutar för än det blir något, så är jag nöjd.
Eller okej, jag är nöjd ändå. Men det vore ju kul om det kom lite så att säga.

Denna dag kom det lite, men det blev bara lite. Inte mycket mer än så.

Alltid skön känsla att komma hem, även fast man inte varit borta länge. Fast nu mera så åker jag bort när jag åker hem, fattar ingenting. Men det är i alla fall skönt att vara tillbaka. Bra gäng och bra åkning, det är alltid kul. Engelberg, vi syns en annan gång.

Verbier var kul. Det vart en Inställd tävling, väldigt väldigt djup snö och med följande lavin fara. Så vi körde tillbaka till Italien. Där var det säkert. Japp, och jag är helt säker på det. Knappt nån snö, tvärt om Verbier ungefär. Men med ett stort glatt gäng blir pist åkning väldig kul ändå.

Vi kom ner och sen åkte vi vidare.
I vinter blir min bas i Champoluc, jag har bas i den där lilla byn i Italien. Med billig mat, gott vin och bra skidåkning, Du vet. Resan ner gick fort och smidigt, det tog oss bara 36timmar att köra. Ett stopp i Jönköping, en krossad ruta och ett besök på verkstaden, sen så var vi nere.

Av någon anledning denna vinter så blir väldigt mycket saker förskjutet, uppskjutet och en del saker till och med inställda. Trots att vintern fick en tidig start så startade den riktigt aldrig. Dagarna gick och de hände inte så mycket i vardagen förutom på de sociala medierna. Där såg det djupt ut.

Så när vi väl kom nere till i Italien så kändes det som om att det liksom skulle spraka igång på riktigt. Men med med mycket tro och lite tur blir det sällan som man tänkt sig, så vi åkte där i från. Vi åkte till Verbier.
Verbier såg precis ut som bilderna vi sett tidigare på dem sociala medierna. Det var djupt. Det var väldigt kul också. Jag gillar faktiskt att åka när det är väldigt kul.

Jag gillar faktisk också dig som läster det här och jag tycker det är kul att du gör det. Men nu, scrolla med och kika på bilderna i stället.

Det är så enkelt men ändå så svårt, att hitta tiden och att hitta hit. Är det svårt för mig är det nog ännu svårare för dig. Men i vart fall. Nu är jag på god väg att bättra mig.

När det ligger snö på backen, ligger skidorna antingen i takboxen eller på marken. Denna dag låg dem på marken, under låg ett pat stighudar. Med mig hade jag Kristoffer, eller ja de kanske var Kristoffer som hade med sig mig.
När man går på tur vill man gärna ha sällskap, så är det någon fler Norrlänning i Gällivare trakten som vill gå på tur, hör av dig då tycker jag. Tveka ej.

Så här kan de se ut en dag då Kristoffer gick på tur med mig.