WILLIAM LARSSON

2013-11-26
I Kiruna är det inte varje dag som solen skiner, jag skulle säga att det är mer sällan än ofta och att när väl solen är uppe för att kunna skina ja då går den ner igen. Det är inte heller varje dag det är skidtest här i Kiruna, jag skulle säga att det är ungefär en gång per år eller så. Och just denna dag så lyckades faktiskt skidtest och solsken hamna på en och samma dag. Det kallar jag tajming, eller tur eller något sånt där. Kanske är det den där Karman folk pratar om eller så var det kanske på tiden.
Ja, det var på tiden.

Den här texten är från exakt samma tid förra året. Även detta år var det sol och skidtest i Kiruna på samma dag, underbart!Zenja Potapov, den som aldrig slutar att imponera.Kompisar, vi ses när vi ses! Shredda hårt!

Solen, havet och sanden. Bilarna, båtarn och brudarna, nja inte brudarna men resten stämmer in. Balla saker över allt. Måste se allt och kunna ta in allt. Som på film fast konstant 360 graders skräm man tittar på. Kolla höger, kolla vänster, kolla upp och kolla ner. Hoja, semester och slappa det gör man på hemmaplan. USA, det är stort och mycket. Jag har nu sett New York och en lite del av Florida Jag har sett den del som ligger mot den mexikanska golfen, den delen tycker jag att man ser bäst i verklighet och inte på bild. Åk dit vetja.

USA, det har alltid varit landet på andra sidan. Nått som alltid varit där men samtidigt inte existerat.
Så långt bort men ändå så nära, fast alltid på andra sidan. Andra sidan av den där gigantiska sjön, den sjön som folk seglat över för att hitta sina drömmar. Vi tog dock flyget, mycket smidigare.
Ja plötsligt var man där, eller plötsligt och plötsligt, flyget tog ass långtid faktiskt. Men vi var i alla fall där, i drömmarnas och sagornas land. Landet man tidigare bara sett på tv och i film och på en del andra ställen också. USA är ett land som verkligen finns och det finns mycket av det. Nästan för mycket, man hinner inte med att ta in alltihop. Saker överallt att se, så man vet inte riktigt vart man ska titta.

Denna 20 dagars resa började med att titta in New York. Staden man hört om, läst om, sett bilder på och försökt läsa fakta om för att förstå. Precis så som folk beskriver staden är staden, fast lite större.
Som på film fast på riktig, ibland vet jag inte om jag är vaken eller i en dröm. Staden är vaken dygnet runt, jag är jet-lagad, det går Minions och superhjältar på gatorna.Butikerna är fyllda med folk och kebaben kostar 60kr. Dröm eller verklighet ingen som vet.New York, jag tackar för mig.

Florida, nästa.

Surfing, det är många moment det. Ja, både på land och i vattnet.
Tajmingen är himla viktig. Ja först ska man tajma in en ledighet, ta semester och boka en flygbiljett. Sen ska man tajma flygbussen med flyget och försöka få med sig allt i en jätte tung väska. En väska som man fyller med på tok för mycket saker man inte kommer använda. Sen väl där framme ska man försöka ta sig till hotellet, skit svårt.  På hotellet måste man tajma in med öppet tiderna i receptionen, för dem har tydligen världens längsta lunchrast.

Japp, det där är bara första delen.

Sen när man lyckats få alla dem moment på plats, då äntligen kan man gå och titta vågorna. Ja om det nu är några vågor som kommer in. Är det vågor, är det stress. För då måste man tajma in med hög och lågvattnet. Man ska ha mat i magen, lite solskyddsfaktor i ansiktet. Sen kan man gå till stranden, man behöva gå jätte många trappor för att komma ner till stranden och bli jätte slut i benen.
Väl där framme ska man kolla ut över havet och se vart som det ser bäst ut. Man ser en surfare åka hela vägen ut i från och in och han går hela vägen bakifrån till längst fram på brädan. Dit ska jag, tänker man. Så blir det inte, man fastnar i vitvattnet.
Men när man tajma vitvattnet så tar man sig ut i vågorna, man sätter sig på brädan och väntar. Väntar på att rätt våg ska komma in, man väntar på sin våg. Man tajmar den och man tar vågen. Och plötsligt glömmer man bort allt runt om kring.

Man får tillbaka allt man gett. Och de är det som är surfing.
Man kan säga hur många bra saker som helst om surfing, jag säger att surfing är surfing. Men surfing i solnedgång är något speciellt.

Efter 2 veckor i Frankike, så har vi både haft dåligt väder och bra väder, dåliga vågor och bra vågor, dåliga dagar och bra dagar. Även fast det har varit lite sämre vissa dagar, ja typ dåligt väder och kassa vågor så är det fortfarande bra ju, man är ju trots allt i Frankrike.

Efter regn kommer solsken och efter små vågor kommer tydligen inga vågor alls, sen helt plötsligt kommer det en dag med jätte stora vågor. Sånna vågor som gör gränsen tydlig mellan en bra och en dålig surfare. Sånna vågor som man en dag skulle vilja surfa, men förmodligen så är den dagen innan man kan surfa dom väldigt långt bort, Tyvärr.
Vågor är inte precis som en meny på en resturang, där man kan välja precis vad man vill ha och få det. Sen hoppas på att det smakar gott.När det gäller vågor så får man ta det som kommer, det ända man vet är att dem smakar salt, allihopa, skit äckligt.  

För att förstå surfing gäller det att ligga i.
Det gäller att ha timmar i vattnet, på brädan och i vågorna. Varje dag så lär man sig något, så där ungefär som ett lite lite barn gör. Det är inte alltid man gör stora framsteg, ja i bland är det inte äns framsteg utan misstag och dem lär man sig också utav. Man lär sig mycket genom att bara titta, titta på vågorna och titta på surfarna som ligger i.

Jag har nu surfat 2,5 vecka i mitt liv. Det är för lite för att förstå surfing, men tillräckligt för att fastna i det.

Upp ur sängen, ner i våtdräkten, ner på stranden och ut i vattnet. In till stranden, i med baguetten och ut i vattnet. Den dagliga rutinen, som kommer följas i 19 dagar. Frankrike, det är här jag är nu.

För exakt ett år sedan satt vi där en sen kväll, vi bokade en resa och hamnade i Frankrike. Vi fick 11 dagar av vad som kallas “livsnjut”. De var en resa som satte spår och en resa jag kommer komma ihåg. Jag trodde inte att man kunde bli så fast i någon som man väntat på i 19 år med att göra. Jag lovade att det här ska jag göra om.

Hooked fore life blev vad jag blev och att få surfa har varit något jag suktat efter hela sommaren. Det är skönt att vara här och skönt att vara på väg, på väg mot en höst full av äventyr.  En höst som kommer flyta ihop med en vinter, en vinter som kommer bli den bästa i mitt liv.  Det här är bara början på något som inte har något slut.

Västkusten, det var som att alla hade varit där förutom jag. Jag åkte dit, då var alla någon annan stans. Ödsliga gator och igen stängda butiker. Lugnet efter stormen, tydligen. Det var som dött. Precis som jag gillar det, jag gillar västkusten, på hösten.

Skidåkningen kom in i mitt liv bara så där, som en knuff i ryggen. Poff, så stod jag på ett par skidor 2 år gammal och sen dess har det varit skidåkning som gällt, dag och natt, året om, så har det varit det ända jag velat göra. Sommaren 2014, Poff, sen stod jag där på en vindsurfingbräda 20 år gammal. Det bara kom in i mitt liv, så där liksom. En riktig hård knuff i ryggen fick jag, föll och landade på ruta ett. En hjälpande hand från min flickvän hjälpte mig upp och hjälpte mig ut till sjöss. Med vind i seglet så har jag kommit en bit på vägen, men det är långt kvar.

Med tre månader på brädan så beslöt jag mig för att köra SM, mitt mål var att inte komma sist. Vilket jag över min förvåning inte gjorde.
Men att inse hur bra alla andra är och hur dålig man själv är, det är tungt. Men inget här i livet är lätt och det är väll så det ska vara antar jag. Men än viker jag mig inte för sporten. Jag ska besegra den, innan den besegrar mig.
För ett halvår sedan visste jag inte att sporten inte fanns, men den finns jag lovar. Titta in på http://www.konaone.com/ och läs på, där står allt.