Vissa dagar då behövs det äventyr, det behöver hända något så att dagen blir lite så där “extra”, lite så där speciell. Det behöver hända något för att dagen ska kunna ta slut och det behöver hända något för att när väl dagen tar slut så vill man kunna minnas något i från just den dagen. Minnas något som man sedan kan berätta om.  Om ett sånt där minne som alla bara vill höra om. Och när de får höra om det så säger de  kanske”WOW! Det där vill jag också prova på!” Eller “Shit, lät ju hur kul som helst, får jag följa med nästa gång!?! ”

Andra dagar då behövs det inget äventyr, det behövs inget sådant där lite “extra”.  Det räcker med att man bara sitter där, sitter där alldeles stil med dem vänner man tycker bäst om. Man gör ingenting, man bara sitter där och pratar. Man pratar inte om något särskilt och mest förmodligen pratar man inte om något viktigt heller. Men på något konstigt vis tycker man att dagen ändå tar slut på tok för fort.

Här är bilder från en dag som tog slut på tok för fort.