Uncategorized

Gällivare och Premiär.

Folk hade färdats dit via långa vägar, en del hade tur och hittade lite kortare vägar. Men andra körde fel och fick till och med ta omvägar. Men det var till Gällivare de var på väg.
För många var det kylan och snön som lockade.  De lockades dit för att kunna ta liften upp och för att sedan ta årets första svängar ner. Att bara kunna glida, bara vara och att bara kunna njuta av allt som en backe har att erbjuda. En del åkte snowboard, andra skidor, vissa åkte inte alls utan satt bara inne och drack kaffe av något visst speciellt märke som ryktas tydligen ha café där.

För mig var det dels kylan och snön som lockade, men främst utav allt alla människor.
Snö och kyla är lätt att beskriva, hur det känns och hur det är. Men det är verkligen svårt att beskriva vilka människorna är och hur dem är. Men det är folk utav alla olika slag och alla olika sorter, inte en som är den andra lik. Alla har olika karaktär, olika livssyn och lever helt olika. Det är inte någon som vill något ont, alla vill bara vara. Och de alla bildar som en gemenskap.
Jag skulle vilja förklara det som att det är ett svårt pussel av människor där alla bitar faller på plats liksom och när man är med dem känns  det som att man själv är en utav bitarna. Det är det som gör människorna speciella.

Här är bilder från två dagar fyllda utav minnen som jag har svårt att beskriva.
En tur upp på Dundrets baksida bjöd på solnedgång och åkning i bristande skare.


Tack för en toppen helg alla inblandade! Säsongen 2013-2014 blir bra, det känner jag på mig!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *