Den här resan har verkligen fått mig att inse att man kan se saker ur olika perspektiv. Hur man ser på saker och hur man gör saker. Och man kan alltid undra varför folk gör si och varför folk gör så. Men man kan nog alltid sedan konstatera att det blir vad man gör det till. Och den här resan har verkligen varit så. Den har blivit vad vi gjort den till.
I Torsdags så började denna resa, en resa som det var 2år sedan jag gjorde sist. Och som nu blivit en resa som jag sent kommer glömma.
Levi 2013.

Levi är en liten liten by som det är många i denna värld som inte hört talats om. En liten by som kanske döljs av de höga tallarna som finns i Finlands alla djupa skogar eller av den tjocka ångan från de  alla basturna som finns i varenda Finsk bostad. Vem vet.
En sak jag vet är att det inte är många som vet om att Levi finns och existerar.
Det jag också vet är att den lilla byn som brukar kunna förknippas med Finlands “Åre” Inte är som Åre. Det skulle kunna för knippas med Åre men i sådana fall ett Åre utan de långa liftköerna, de skyhöga priserna, de sönder körda pisterna och det upp åkta pudret.

Levi är ett sådant där ställe där du kan köra varje åk i orörd snö eller i manchester pistad pist. Levi, det är Levi.

Här är bilder från helgens resa.
Emil Alamaa njuter av solen på toppen.

Skog, sol och puder är några utav sakerna Levi bjuder på.
Och André Douhan njuter utav pudret.

På Sommaren så är Levi fullt utav downhill cykling och skogarna är fulla av olika wallrides och kickar. Det kan utnyttjas vintertid.
Foto: André Douhan

Deras parker är också alltid i toppskikt. Men denna gång så var skogens decimetrar av nysnö mycket mer lockande än att köra på stål räcken.
Kvälls tid så var man ofta rätt slut i kroppen efter som backen har öppet från 10 på morgonen till 19på kvällen. Och kvällarna brukar avrundas med en varm bastu. Precis som det ska vara.


Tack för denna gång Levi.