Dagarna här nere bara glider förbi precis som paraglidern här nedanför. Dagar som innehåller bra väder, kul åkning och skönt folk att åka med göra att dagarna tar slut alldeles för fort. Fast än att man står på skidorna flera timmar varje dag så känns det som om det är för lite, det enda som känns är benen.
Dag två och tre har varit riktigt bra fast än de långa lift köerna och den dåliga snön. Och som vanligt så kan man säga att det blir vad man gör det till.

Här är bilder från dessa dagar, dessa dagar som varit fyllda av åkning och fotografering. Men en fotografering som lett till så kallade “blogg bilder” och en hel del bra bilder.

Hemliga liften, i ett ljus som jag aldrig tidigare sett. Bland det sjukare mitt öga skådat.
Laub, är det där åket som de flesta som är här åker och det är det där åket som så ofantligt stort. Mäktigt är ordet för Laub.
Jesper Rogö, som är en stor anledning till att man befinner sig här nere, han utvecklas varje gång man åker med honom. Denna volt som han gör på bilden, började för två somrar sedan på stutsmatta och vintern där efter satt den på skidor.  Idag gjorde han sin första bakåtvolt i sitt liv på skidor! (Bilden nedanför)
Jespers “skidliv” har man kunnat följa sedan några år tillbaka, och man har alltid varit uppdaterad med riktigt bra bilder.
Ta en titt in på http://foxinsnow.com/ för att hitta dessa bilder.
Jesper i en sväng på Brunni
En helgdag i Engelberg innehåller mycket mer folk än vanliga vardagen, dock precis som på alla andra ställen.
En Pappa som klämmer ur det sista ur voltarentuben och lindar ett ben gör sig bättre bakomkameran en framför just nu.

Och detta är förmodligen den bästa bilden som tagits än så länge på denna resa. Bra där pappa.
Och så här har dessa skiddagar avslutats.