Jag hade inte hört så mycket om Disentis, jag hade hört att det var en liten by i en stor dal med ett stort kloster med en massa munkar i. Men jag antar väll att det är något man hör om varje lite by här i alperna. Jag tycker de flesta byar i sig här nere är väldigt lika varandra och att det är människorna i byn som gör den speciell liksom.
I Disentis var mina vänner från Kiruna och det var dem som gjorde Disentis speciellt.

De är sånna där människor som är svåra att beskriva, alla är olika, alla tycker olika och uppför sig helt olika. Dem är som pusselbitar i ett skit stort,skit svårt pussel, ett pussel som är svårt att sätta ihop, men till slut får man dit alla bitarna och det bildar en gemenskap skulle jag säga.. En gemenskap för skid-och snowboard åkning, en gemenskap för skratt, glädje och lycka.
Och att bara vara, ja man kan verkligen vara sig själv när man är med dem!
Fanny och Antons pusselbitar går väldans bra ihop.
En dags filmande och en dags hajkande med Viktor och Kajsa.
Tack för en riktigt riktigt bra toppenhelg. Vi syns i Gränsen!