Att vara en skidåkare är kostsamt men lönsamt.
Det är en materialsport där grejerna spelar roll, men samtidigt så duger några års gamla grejer gott och väl. Men det slits, går sönder och tappas bort. Vissa stenar gömmer sig som hajar under snön och biter tag i skidan, andra stenar ser man, men lik förbannat kör man på dem ändå.
Resor kostar, för snön faller tyvärr inte överallt. Och vissa berg lutar inte så mycket, ja på en del ställen har dem inga berg  alls. Man missar tågen och får betala för specialbagaget, oftast ytterligare en övervikt med. Man reser till fel ställe och får börja om på nytt.
Sen vill du oftast åka lift och ett liftkort måste köpas, det blir stormstängt.
Även fast du oftast åker spikrakt nedför berget så är vägen till berget inte helt rak. Men alla kurvor du måste ta på vägen dit, är värt det.

En kväll som denna så får du tillbaka allt du.

En vän jag lärt känna väldigt väldigt bra under vinter har nu lärt känna Norrland, han tyckte det var väldigt bra här uppe.
Det är svårt att ta in och det är svårt att förstå, även för mig som har fått uppleva det.