Surfing, det är många moment det. Ja, både på land och i vattnet.
Tajmingen är himla viktig. Ja först ska man tajma in en ledighet, ta semester och boka en flygbiljett. Sen ska man tajma flygbussen med flyget och försöka få med sig allt i en jätte tung väska. En väska som man fyller med på tok för mycket saker man inte kommer använda. Sen väl där framme ska man försöka ta sig till hotellet, skit svårt.  På hotellet måste man tajma in med öppet tiderna i receptionen, för dem har tydligen världens längsta lunchrast.

Japp, det där är bara första delen.

Sen när man lyckats få alla dem moment på plats, då äntligen kan man gå och titta vågorna. Ja om det nu är några vågor som kommer in. Är det vågor, är det stress. För då måste man tajma in med hög och lågvattnet. Man ska ha mat i magen, lite solskyddsfaktor i ansiktet. Sen kan man gå till stranden, man behöva gå jätte många trappor för att komma ner till stranden och bli jätte slut i benen.
Väl där framme ska man kolla ut över havet och se vart som det ser bäst ut. Man ser en surfare åka hela vägen ut i från och in och han går hela vägen bakifrån till längst fram på brädan. Dit ska jag, tänker man. Så blir det inte, man fastnar i vitvattnet.
Men när man tajma vitvattnet så tar man sig ut i vågorna, man sätter sig på brädan och väntar. Väntar på att rätt våg ska komma in, man väntar på sin våg. Man tajmar den och man tar vågen. Och plötsligt glömmer man bort allt runt om kring.

Man får tillbaka allt man gett. Och de är det som är surfing.
Man kan säga hur många bra saker som helst om surfing, jag säger att surfing är surfing. Men surfing i solnedgång är något speciellt.