Två toppar och en varm dag.
En varm dag då kartan visade vart man skulle och fötterna tog en dit. Så här kan alltså en dags-tur i och omkring Bydalen se ut,med Pappa Stig och Svåger Niklas. Mer ord än så behövs faktiskt inte för att beskriva en bra sommardag.
Senaste åren så har jag haft många dagar på snö, ståendes på ett par skidor, jag har haft många dagar då skolbänken varit fylld med böcker som innehållit knepiga tal som man ska lösa utan anledning, jag har haft många dagar då skidorna fått vila och skolböckerna fått ligga kvar i väskan. Jag har levt i 19 år, alltså så har jag levt i någonstans där om kring 7000 dagar.
Men jag har inte haft en ända dag gåendes, ståendes eller liggande på en surfbräda för än nu.
Det var en kväll då drömmarna for iväg och en diskussion om att sticka någonstans kom upp. Sticka bort till något annat och något nytt var vad vad det pratades om. Några veckor senare stod vi där, vi var alldeles för lite på lästa om den plats och det land vi befann oss i. Vi kunde i stort sätt ingenting, att bara ta sig från flygplatsen var ett stort projekt. Det ända jag visste var att Jag och min svåger var på turné och skulle leta vågor.
Här är bilder från en resa som började i en dröm och som jag nu drömmer tillbaka på.
Efter ett par dagar i Biarritz så hade vi lärt oss hur svårt Franska faktiskt är och hur goda baguetter är. Vi hade också lärt oss att vågorna inte alltid kom så där perfekt som på film, men vi hade lärt oss att surfa så perfekt som alla gör på film (Nej, det hade vi absolut inte)
Så efter 6 dagar i Frankrike blev vi upp möta av två Svenskar med stora famnar och en liten bil. De två Svenskarna var Jonathan och Emelie, två stycken som Niklas känt väldigt bra sen tidigare och som jag nu känner väldigt bra.
Efter en väldans god Moulfrites lunch så satte de oss i baksätet på deras lilla bil och körde oss till deras lite större lägenhet som ligger i Bilbao där vi skulle spendera en långhelg. Det blev en mycket mycket trevlig vistelse, med sköna dagar, goda middagar, surf och dubbla efterrätter på det.
Efter dagarna i Bilbao så åkte jag och Niklas vidare, vi åkte till San Sebastian. Det är en stad där Cannabisen är laglig, brudarna solar topless och vinet dricks på balkongerna. Jag har bara hört bra saker om den staden kanske är det just för att Cannabisen är laglig och kanske är det för dem spanska flickorna, eller så är det för att när det är bra surf i San Sebastian så är bra surf. Vi lyckades tajma in när vädret inte var på sin höjd och inte vågorna vågade.
Efter någon dag i San Sebastian så begav vi oss åter igen till Biarritz för att avsluta våran resa där vi startade den. Vi kom dit och vågorna var högre än vad de tidigare varit, så sista dagens surf blev resans bästa surf . På kvällen så behövdes Moulfritesarnas muslor testas igen ifall det verkligen var så där gott som för gången och det var det.
Det var det. En resa som kändes lika kort som att skriva det här inlägget. Jag trodde inte att man kunde bli så fast i någon som man väntat på i 19 år med att göra, men det här ska jag göra om. Det kan jag lova.
Tack Niklas för en sjukt sjukt bra resa och tack Jonathan och Emelie jag hoppas vi ses snart igen!
Vissa dagar då behövs det äventyr, det behöver hända något så att dagen blir lite så där “extra”, lite så där speciell. Det behöver hända något för att dagen ska kunna ta slut och det behöver hända något för att när väl dagen tar slut så vill man kunna minnas något i från just den dagen. Minnas något som man sedan kan berätta om. Om ett sånt där minne som alla bara vill höra om. Och när de får höra om det så säger de kanske”WOW! Det där vill jag också prova på!” Eller “Shit, lät ju hur kul som helst, får jag följa med nästa gång!?! ”
Andra dagar då behövs det inget äventyr, det behövs inget sådant där lite “extra”. Det räcker med att man bara sitter där, sitter där alldeles stil med dem vänner man tycker bäst om. Man gör ingenting, man bara sitter där och pratar. Man pratar inte om något särskilt och mest förmodligen pratar man inte om något viktigt heller. Men på något konstigt vis tycker man att dagen ändå tar slut på tok för fort.
Här är bilder från en dag som tog slut på tok för fort.
Det svåraste är att börja. Att ta sig tid och verkligen göra det.
Men när man packat grejerna, satt sig i bilen, startat den och kört dit man ska. Så är det bara kliva ur bilen och börja gå. När man tagit det första steget så kommer det andra efter och man har redan hunnit en bit på vägen. En bit mot det där målet man vill nå. Målet behöver inte vara något märkvärdigt, det kan vara stort, det kan vara litet. Mitt mål var att börja och att kunna ta mig tid.
Det här är bilder från en dag då vännerna hade annat för sig.
I mina 19år har “Sommar” varit förknippat med sol och bad, sena kvällar och långa sovmornar, mycket dö tid och mycket lite att göra, många vänner både gamla och nya sådana. Mycket skratt och många bra minnen.
Denna sommar så har sena kvällar och långa sovmornar plockats bort och försvunnit helt, det har även den där döda tiden då man inte hade så mycket att göra. Det har varit saker hela hela tiden. Vilket är kul tycker jag. Det är liksom kul när det händer någonting.
Men mycket skratt har denna sommar innehållit helt klart, vilket har helt klart skapat många nya minnen. Här är lite bilder från ett utav minnena jag kommer ha med mig från denna sommar. Sommaren 2013.
De är från några kvällar som har spenderats med min kompis Hannes.
Långa nätter, lite sömn, lite skola, mycket ledigt, mycket snö, mycket skidåkning, många vänner, många nya vänner och extremt mycket roligheter. Det är några av de orden jag kan summera min tid på Vinteridrottsgymnasiet i Kiruna.
Nu har det gott en vecka sedan studenten, det kommer ytterligare en vecka och säkert hinna gå en månad, innan jag inser att det som varit har varit och inte kommer vara något mer.
Det här är lite bilder från en fin kväll under midnattssolen som spenderades med en fin syster.
För exakt två veckor sedan stod jag på snö, jag stod på den där snön, med dom där favorit skidorna, på den där favorit orten, med dom därfavorit vännerna. Ja, jag hade svårt att föreställa mig att den långa vintern tog slut. Jag har fortfarande svårt att släppa att man inte kommer få åka skidor på väldigt väldigt länge, det är liksom något som inte vill gå in i huvudet. Så pjäxorna står i hallen och skidorna bredvid, understället hänger på tork sen sist det var på, med hopp om att en morgon ska man vakna, titta ut och se snö.
Dom två senaste veckorna så har minus graderna bytts ut mot plusgrader, snö fallet byttes ut mot regn, sittliften har bytts ut mot en skolbänk, skidfilmerna byttes mot läxor och skidorna mot en skateboard.
Men även fast snön är borta så har det inte varit allt för tråkigt, kvällarna har spenderats i någon ramp eller framför någon brasa. Det blir ju till vad man gör det och jag ska försöka göra den här sommaren så bra som möjligt!
En eld, en grill pinne, ett gäng vänner, lite korv eller pinnbröd. Det resulterar i en bra sommar kväll.
En eller flera golfklubbor, flera bollar, ett gäng vänner. Det kan också resulterar i en bra sommar kväll.
En vattenskida, en båt, ett hav, en pappa som kör. Det kan också resulterar i en bra sommar kväll.
Förutom kvällar som har spenderats på något av dessa överstående sätt, så har jag gått två baler. Min inställning först var att jag inte skulle gå någon bal, men det sket sig och jag gick alla jag hade möjlighet att gå.
Den första balen gick jag i Kiruna med en tjej som heter Maja och det blev en väldigt trevlig kväll. Och dagen där på så kunde man hitta sig själv på första sidan i Norrbottens Kuriren vilket var kul. 
Den andra balen gicks i Skellefteå med min gamla klass kompis Michaela. Och det blev också en väldigt trevlig kväll.
Nu är det en vecka kvar av skolan, sen är man fri som en fågel och ser fram emot sommarlov.
Att komma hem, packa upp grejerna och veta att det kommer dröja länge innan man får packa ner dem igen är tungt. Men samtidigt att veta att man packar upp grejerna från tre dagar som har varit helt underbara är en bra känsla.Det har varit tre dagar som har innehållit allt, tre dagar som man kommer ha många minnen med sig i från resten av livet.
Att avsluta en säsong i Riksgränsen är nog bästa sättet man kan avsluta en säsong på. Man åker dit med ett stort leende, man vet hur bra dagarna man har framför sig kommer att bli. Och man åker där i från med ett större leende, med en vetskap om hur bra dagarna har varit. Så ser jag på hela säsongen 2012-2013. Jag började säsongen med ett leende när första flingorna föll från himmelen och nu när sista snön har smällt bort har jag ett ännu större leende, för jag vet hur bra säsongen som precis har tagit slut har varit.
Tusen tack för den bästa säsongen i mitt 19åriga liv.
Här är bilder från de tre sista dagarna denna säsong. Det har varit dagar som har innehållit bra väder, dåligt väder, regn,snö,sol och mycket mer. Jag låter bilderna tala.
Första dagen var en molnfridag men fick ett tråkigt slut. När vi åkte upp var vi tre, men med när oturen kom fram så åkte Hjalmar på en hjärnskakning så vi fick köra in honom till akuten i Kiruna. Varje gång något sådant här händer så får de en att tänka om hur fort saker kan hända. Denna gång hade Hjalmar tur att det gick så bra som det ändå gjorde. Och jag måste tacka Höjdmeter.se och alpingaraget.se som håller mitt huvud skyddat.
Dag två hade inte samma blåa himmel, men var lika rolig ändå.
När liftarna stängde så beslöt vi oss för att fara en sväng till våra grannland Norge. Det blev en kul spontantrip som kan tänkas göras om.
När vi kom tillbaka från Norge så kom även solen tillbaka. Liftarna öppnade igen och det blev den bästa midnattsols åkningen som jag upplevt. Helt ofattbart magiskt.
Tummen upp för dagen som varit.
Det var det, årets sista skidresa. Ser redan fram emot kommande säsong och kommande händelser.
Tack för denna grymma helg alla som varit medverkande och tack alla för en grym säsong!
Jag har många kompisar som åker skidor, jag har många kompisar som åker bräda. Jag har många kompisar som gillar de dom gör. Men jag har ingen kompis som gillar det lika mycket som Hjalmar gör.
Jag slog en signal och frågade om han var sugen på lite åkning, fem minuter senare stod han utanför och väntade på mig som var seg på att göra mig i ordning. Vi packade grejerna in i bilen, gasade upp till toppen av Loussa där det skulle ligga snö enligt rykten. Ryktena stämde bra och där låg det snö, inte mycket men det var snö. Så vi tog på oss grejerna, medan folk kom fram och frågade vad vi sysslade med. De undrade vad man skulle göra i 17graders värme klockan 9på kvällen den 23Maj, med ett par skidor. Vi sa att vi skulle ut och åka. Det var precis vad vi gjorde, vi byggde en kick, gjorde några flippar. Mer än så behövs inte, Jag är nöjd, jag är mycket nöjd med dagen.
Att komma hem efter 11dagar i Riksgränsen kan vara skönt för många, de får komma hem till sin egen säng och till sin vanliga vardag. De kan vila ut, luta sig tillbaka och minnas en bra resa.
För mig är det inte så. Att komma hem efter 11dagar i Riksgränsen gör att man längtar tillbaka mer än någonsin. Längtar tillbaka till dem där åken som fått en att skratta hela vägen upp i liften inför nästa åk, de där åken då man ramlat mer än stått upp, de där dagarna som var fyllda med solsken och till de där dagarna då solen aldrig sken men man hade exakt lika roligt ändå.
Jag längtar också tillbaka till de dagar som avslutades med bra kompisar med en kopp kaffe i handen och någon som knäppte på en gitarr långt in på småtimmarna.
Jag har nu kommit hem till vanliga vardagen, hem till vardagen som fylls med skola och andra grejer som inte är fullt lika rolig som dessa 11dagar har varit. Vanliga vardagen då man får sitta själv på sitt rum, utan kaffe och utan vänner.
Men jag kan luta mig tillbaka och minnas de bästa 11dagarna under säsong 2012-2013. Tusen tack alla som gjort dessa 11dagar.
Termometern har slagit om från minus till plus.
Riksgränsen är känt för sitt flatljus, men det är bara hålla leendet uppe,räcka fingret åt vädret och ut och åka.
Dessa 11dagar har fyllts med en del tävlingar, dessa bilder är från Banked Slalom. Sämst att man inte fick åka skidor!
Ett NM har också hunnit genomföras, bra åkning och bra ös från de allra flesta, vilket är sjukt kul att se. Min insatts är inget att skryta om men det kommer som sagt fler år och nya chanser. 
Johan Jonsson är ett bevis på att jag har många år kvar. Han är 14år äldre och mycket mer erfaren än lilla jag.
Björn Lindgren killen som kan och killen som vann. Ingen BS Air men en backflip bjöd han på.
Sebastian Karlsson gör som han ska.
11dagar i Riksgränsen avslutades med ett event kallat Hej Tö! Det var Mange Ullenius som styrde och kokade ihop en festival där uppe i Riksgränsen. Dagarna fylldes med skidåkning och kvällarna med bra musik från Mange Hellberg, Zacke, Kalle Gracias, Movits och Väärt. Ett bra styrt event rakt igenom och ser fram emot kommande år.
Ena dagen hölls även en tävling, vi från skolan skottade några timmar och fick till detta hopp. Det blev bra ladd,bra ös och skönt häng. Och bra väder som plus i kanten på det. På bild är Sebastian Karlsson som hamnade 3a med sina sjukt feta flairs. Linus Tornberg på 2a platsen och jag själv längst upp på pallen, vilket jag inte hade förväntat mig när dagen började. Kul kul. 
Förutom tävlingar så har dagarna innehållit roligaste formen av skidåkning, Gängshreed. Många åk, många krascher och mycket skratt.