Kör över gårdar och åkrar, parkera. Kliv ut, bytt om och pinka lite innan man stänger våtdräckten. Peppen och nervositeten ökar för varje steg man tar under bron. Man förvånas hur högt tio meter kan kännas.
Klättra ut på balken, knytt fast linan. Sten, sax, påse och jag förlorar igen. Det är bara att köra, hoppa och håll i, släpp och häng ut.
Det är så här en dag underbron kan se ut.
Pang boom, sommaren kom fortare än annat. Vintern fick ett abrupt slut, eller ja snön börja smälta som den alltid gör så där på vårkanten. Men det känns som att man blir lika tagen på sängen varje år och så står man där i garderoben och letar efter badbyxorna som har försvunnit någonstans undervinterns tid som gått.
Nu är sommaren över och vi är här igen. Det kommer bli en höst att se framemot.
En Augusti helg med familjen på ett berg i norr Norrland kan se ut så här.
Kajsa, en flickvän första gången ute på tur.
Noelle,en systerdotter första gången ute på tur.
London, en stor stad.
Mycket människor, folk överallt. På tågen, tunnelbanan och på bussarna. Och vi var där, mitt ibland dem. “Vi” det var alltså jag, min pappa, min syster, min svåger och deras lilla dotter. Tanken var att “vi” också skulle inne hålla min mamma, men hon fick åka in på sjukhus i stället för att åka till London. Trist!
Förutom allt folk så var London ungefär som jag hade föreställt mig, det regnade och var mulet, de var höga byggnader och många byggnader. Många byggnader som byggdes om och byggdes högre, de byggdes så höga att våningarna knappt gick att räkna på dem. De röda bussarna var två våningar höga, de kunde man räkna till. Bussarna svischade förbi och körde i en väldans fart. En hel del utav bussarna körde till Madame tussauds. Madame tussauds var ett ställe där det var väldigt mycket folk och man hade svårt att skilja på vilka som var gjorda i vax och inte. Någon har lagt ner på mycket tid på dessa docker och man kan lägga ner mycket tid på att kolla på dem.
Men nu tycker jag att du ska kolla på mina bilder här nedanför. För så här såg resan ut genom min kamera.
Greenwich, där tiden börjar och där tiden nästan står stilla.
Big Ben stod där det skulle och var omringat av fotografer. Fotografer som själva tog kort på det , men köpte ändå ett fotografi på det i närmaste souvenir butik, konstigt det där. 
Jag och min pappa säger hej.
Jag och syster Aurora säger hej.
I en tunnel under Themsen, en tunnel från 1843.
London var mycket intressant, men skulle behövas besökas en gång till för att riktigt förstå vad som försiggår i staden. De var saker att kolla på åt alla håll och man till slut inte vad man riktigt skulle kolla på. Tusen tack familjen för en trevlig resa!
Att vara en skidåkare är kostsamt men lönsamt.
Det är en materialsport där grejerna spelar roll, men samtidigt så duger några års gamla grejer gott och väl. Men det slits, går sönder och tappas bort. Vissa stenar gömmer sig som hajar under snön och biter tag i skidan, andra stenar ser man, men lik förbannat kör man på dem ändå.
Resor kostar, för snön faller tyvärr inte överallt. Och vissa berg lutar inte så mycket, ja på en del ställen har dem inga berg alls. Man missar tågen och får betala för specialbagaget, oftast ytterligare en övervikt med. Man reser till fel ställe och får börja om på nytt.
Sen vill du oftast åka lift och ett liftkort måste köpas, det blir stormstängt.
Även fast du oftast åker spikrakt nedför berget så är vägen till berget inte helt rak. Men alla kurvor du måste ta på vägen dit, är värt det.
En kväll som denna så får du tillbaka allt du.
En vän jag lärt känna väldigt väldigt bra under vinter har nu lärt känna Norrland, han tyckte det var väldigt bra här uppe.
Det är svårt att ta in och det är svårt att förstå, även för mig som har fått uppleva det.
När klockan slår 16.00 så stängs liftarna av, personalen åker hem och det flesta folket åker ner från berget och ner till Grönan för att dricka en öl eller två på afterskin, vissa dricker en cola. Det spelas någon match biljard, efter att man skjutit ner alla kulor och har man bara den där svarta kulan med en 8a på kvar och så klart ska den gå i fel hål, då går man hem. Sen är den dagen över.
Den här dagen så skippade vi afterskin, satte oss i en bil, körde de ynka mil som det är till vårat grannland, för att sedan göra upp en eld och grilla den där kabanossen som vi fick med oss. Vissa klättrade andra spelad gitarr, mer behövs inte sägas.
I alperna kan du ta dig vart du vill med tåg, det är smidigt, billigt och tågen är alltid i tid. Det ända du behöver göra är att stå där på perrongen, med biljetten i handen och sedan hoppa på tåget. Ja, sen kan det också vara till en fördel att vara i tid till tåget. Å ja, denna resa började i vanlig ordning med lite vilse körning och ett missat tåg. Men som tur är så går det alltid fler tåg. Och som tur är så har det himla god kebab nere i alpländerna som man kan fördröja tiden lite med. Den slank ner, ett tåg rullade in och resan kunde ta fart på riktigt. Att resa runt i alperna är något man aldrig tröttnar på, det finns alltid saker att titta på, ja nästan för mycket så det är svårt att ta in allt vad man ser. Efter ett fler tal byten och en härlig träsmak i baken så kom jag äntligen fram, jag kom fram till den där mamman och pappan jag tycker bäst om.
Här är bilder från mitt sista stopp i alperna för denna säsong. Ett stopp jag vill tacka mamma och pappa väldans mycket för! En kram ska ni allt ha.
Även min bror och hans familj var på plats. På tok för sällan man träffar honom och på tok för sällan man åker skidor med honom också. Hoppas det blir oftare och hoppas du läser det här Andreas. 
Det här var fjärde gången jag var i Hintertux, det har alltid varit lika bra och alltid varit lika blå himmel. Det har alltid varit en park i världsklass och det har alltid varit ett ställe man har velat åka tillbaka till, så Hintertux detta var inte det sista ni såg utav mig.
Pappa föredrar puder, men tycker inte det är trist att köra pist.
Har lärt min brors dotter Blenda allt jag kan om skidåkning, världseliten se upp. 
Tack Hintertux och tack för i år alperna, vi syns.
Där satt jag.
Den första December 2013, Jag var på resande fot och var på väg till Engelberg och på väg till mitt livs största äventyr. Tiden flög förbi och nu är man tillbaka på Svensk mark igen, man kan fråga sig vart säsongen 2013-2014 tog vägen. Ja den frågan kan man ställa sig om säsongen skulle vara över, men för mig är det två månader till och ser fram emot en grym vår i Riksgränse.
Hoppas vi syns där uppe!
En vecka varje år så samlas en större grupp människor, för att göra upp om vem som är bäst i Sverige på att åka skidor. Eller nä, en vecka varje år så samlas en större grupp människor, för att göra upp om vem som är bäst i Sverige på att åka rakt fram till en kick, trycka ifrån och göra ett så läskigt trick som möjligt och sedan försöka landa det på fötter igen. Nu för tiden så ska man helst göra två trick i samma luft färd, det kallas för en dubbel. Ja eller nä, helst ska man göra tre volter i samma luftfärd, tricket kallas för trippel och du själv kallas för ett PRO. Det är det ordet alla vill höra att man är.
Men ett SM för mig är inte dubblar och det är långt i från tripplar. Ett SM för mig är en vecka varje år som en större grupp människor samlas för att göra vad de älskar och göra vad de lever för. Vi alla har skidåkningen gemensamt och vi alla kan dela våran glädje sinsemellan. Det är glädje och alla som delar den glädjen som gör sporten.
Denna SM vecka var sjukt bra, det var bra ladd, bra häng, bra väder och vad mer kan man begära. Jo, kanske att man skippar dubblarna så man själv kan ge sporten en chans, Haha!
Grabbarna i blått, man vet inte vem som är vem. Vem som gör vad eller vem som kör snyggast, för alla kör lika snyggt.
Adam Klingeteg det är nog dig jag vill tacka mest för denna vecka! Tusen tack för allt, syns i norr!
Ekebyhovs stängnings dag 2014, japp där hamnade jag. Mitt i smeten, mitt i slasken. På ett berg som jag aldrig sett tidigare eller hört talats om tidigare, på ett berg bara en dryg timme i från den hetsig trafiken och de många människorna. Förstår som inte riktigt vad man gör på Stockholms gå gator när detta finns så nära till hands. Svin fett ju! Stockholm blir bara bättre och bättre och min resa, mina upplevelser blir bara bättre dem med! Här är bilder från en dag på ett par nya skidor på ett nytt berg!
Freddie Grann, en sån där kille som man träffar lite var stans och man blir alltid glad av att träffa honom. Denna gång fick jag även träffa hans häst, en tvär fett sådan! Tycker du som läser borde träffa denna länken som leder dig vidare http://grannart.com/
